Mycket...

Ja nu var det länge sen jag skrev och så kan det vara. Jag gjorde ju en laserbehandling för att ta bort mitt synfel för lite drygt en vecka sen så jag har ju inte fått sitta så mycket vid datorn och så har jag inte haft tid sen heller...
 
Själva laserbehandlingen var ganska cool att göra måste jag säga. Eftersom man (såklart) har ögonen öppna så fick jag ju se allt. Först skrapade läkaren lite på ögonen för att ta bort det yttersta lagret på hornhinnan och sen började själva behandlingen med lasern. Då började det lukta bränt hårstrå. Helt normalt tydligen. Sen när de var klara med behandligen på båda ögonen fick jag åka hem och ta det lugnt, droppa ögondroppar, ligga i mörker och vila ögonen så mycket jag kunde. Så jag låg några dagar nästan bara i mörker under ett täcke. Haha nejdå inte hela tiden, men det kändes som det i alla fall. Jag hade väl inte så ont tror jag, bara vid ett tillfälle och då tog jag citodon och droppade bedövningsdroppar och efter det har det bara känts bra. Så nu håller synen på att stabiliseras och det ska bli skönt när det är helt klart :)
 
Marcus och jag åkte ner till Alunda och hälsade på lite. Vi bodde hemma hos bästa Eks :) På tisdagen var vi till den konungsliga hufvudstaden och gick lite i affärer och njöt av att gå omkring och gick det gjorde vi massor. På kvällen var vi på allsången och sen på Ledinkonserten som var efteråt, mycket bra kväll, mycket folk och man såg inte så mycket på allsången, men men, man hörde ju. :) På Ledinkonserten såg vi lite bättre.
 
 Här är han, alls vår Ledin :)
 
Innan vi lyssnade på allsången så tittade vi ju på djuren litegrann. För en gångs skull var lodjuren ute och lite aktiva så jag fotade dem lite. Här kommer några kort på det.
 
 Lite loj...
 
 Uttittad...
 
 En av lodjursungarna
 
 Det var också lite fart på björnarna. Två björnar parade sig, men det tog jag inget kort på. Det gjorde däremot Marcus... Jag fotade istället den här björnen som hade bestämt sig för att klättra upp i ett träd. Första gången jag ser det faktiskt och det var roligt att se hur den där stora klunsen var så smidig och klättrade så bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0